I know I'll get it back, I know your hands will clap
Ett smakprov från min novell "Om Yassir"
Hej allihopa! Jag är i Stockholm och har det braaa :). I morgon ska jag och Natasha hjälpa till med Liberala Kvinnor-eventet Women Will Win. I dag har jag tappat bort mig på Flemingsgatan, ätit Margherita, åkt i ett hi-tec SJ-tåg och hängt på Expo-redaktionen. Men framför allt så har jag varit på skolan. Skolan är viktig. :)... Skolan är också lite det som hindrar mig från att skriva så mycket som jag vill. Jag vill skriva klart min novell om Yassir t.ex. Men mitt första kapitel är inte ens klart. :/ Sedan skriver jag på en krönika också. Det mesta är ganska jäktigt för tillfället!
Utkastet till min krönika om att växa upp kommer här :)...
Jag är inte längre liten
En rödhårig flicka gungar bredvid mig i stadsparken. Hennes kroppsspråk avslöjar hur stolt hon är över de nya höjder hon lyckas nå med hjälp av sin egen styrka. Med ett sug i magen hoppar hon av och rusar mot en för mig okänd kvinna. Det är hennes mamma. Mamma tar upp flickan i famnen och ler nöjt. Flickan hoppar hastigt ner med siktet inställt på ett nytt mål, klätterträdet. Jag sitter kvar, iakttar hur de går iväg och fängslas av en ny tankebubbla.
Om jag bara skulle ha fått vara barn lite längre så skulle jag vara lyckligare än gud då han skapade världen.
Det fanns så många fler möjligheter att utnyttja dygnets timmar på.
Jag tar en promenad i mitt nya område och inser att jag blivit stor. Rutschbanan, balansgången, tre hästarna och megapusslet. Allt är som det var, men ingenting är sig likt.
Senaste gången jag gick här tog min mamma mig till parken som man passerade på vägen till dagis. Jag hade som vanligt tappat bort något. Jag försöker minnas att det var en av mina två vantar för jag frös. Det var vinter och vinden ven. Vi hade bråttom, som vanligt.
Jag har flyttade hemifrån för några veckor sedan, minnena är kristallklara. Bilderna jag får framför mig är hur jag långsamt, nostalgiskt packat ihop sakerna. Hur jag tagit en paus för att slötitta på tv och sedan återgå till lyssnade till musiken som präglat mina sexton senaste levnadsår. Åtminstone tio, för det var då man fick upp ögonen för verkligheten.
Det är en ganska kolsvart verklighet, men precis som Pippi så har jag insett att jag inte vill bli stor.
Det var en tyngdfrån mina axlar som flög iväg, ett manus skrevs klart och framförallt. En ny start.
Jag skäms över att jag fortfarande gillar att gunga.
Jag är ledsen över att jag inte längre kan fördriva mina dagar med att lägga pärlplattor.
Jag kommer ihåg hur jag lärde mig att skriva apa som treåring. Numera skriver jag på min första roman på nätterna.
Utkastet till min krönika om att växa upp kommer här :)...
Jag är inte längre liten
En rödhårig flicka gungar bredvid mig i stadsparken. Hennes kroppsspråk avslöjar hur stolt hon är över de nya höjder hon lyckas nå med hjälp av sin egen styrka. Med ett sug i magen hoppar hon av och rusar mot en för mig okänd kvinna. Det är hennes mamma. Mamma tar upp flickan i famnen och ler nöjt. Flickan hoppar hastigt ner med siktet inställt på ett nytt mål, klätterträdet. Jag sitter kvar, iakttar hur de går iväg och fängslas av en ny tankebubbla.
Om jag bara skulle ha fått vara barn lite längre så skulle jag vara lyckligare än gud då han skapade världen.
Det fanns så många fler möjligheter att utnyttja dygnets timmar på.
Jag tar en promenad i mitt nya område och inser att jag blivit stor. Rutschbanan, balansgången, tre hästarna och megapusslet. Allt är som det var, men ingenting är sig likt.
Senaste gången jag gick här tog min mamma mig till parken som man passerade på vägen till dagis. Jag hade som vanligt tappat bort något. Jag försöker minnas att det var en av mina två vantar för jag frös. Det var vinter och vinden ven. Vi hade bråttom, som vanligt.
Jag har flyttade hemifrån för några veckor sedan, minnena är kristallklara. Bilderna jag får framför mig är hur jag långsamt, nostalgiskt packat ihop sakerna. Hur jag tagit en paus för att slötitta på tv och sedan återgå till lyssnade till musiken som präglat mina sexton senaste levnadsår. Åtminstone tio, för det var då man fick upp ögonen för verkligheten.
Det är en ganska kolsvart verklighet, men precis som Pippi så har jag insett att jag inte vill bli stor.
Det var en tyngdfrån mina axlar som flög iväg, ett manus skrevs klart och framförallt. En ny start.
Jag skäms över att jag fortfarande gillar att gunga.
Jag är ledsen över att jag inte längre kan fördriva mina dagar med att lägga pärlplattor.
Jag kommer ihåg hur jag lärde mig att skriva apa som treåring. Numera skriver jag på min första roman på nätterna.
ett inlägg



Äppelpaj.
Jag bryr mig bara om Laleh
Det finns ingen jag bryr mig mer om än Laleh. Hädanefter är det bara det jag tänker tänka på. I en vidrig förkylning. Den 25 september. Då, du..
Laleh.
Nu åker jag till skolan.
It's so dark
Har nyss haft en evighetslång, underbar fika med några från klassen. Tillbaka till verkligheten.
When I grew up
HEEEEEEEEEEEEJ!
I dag lyssnar jag på Gwen Stefani, dricker juice och pluggar. I går var jag med Sofia. Hon är en stjärna.
http://www.youtube.com/watch?v=3gvcpb4_7ZQ&feature=channel
You dont care about music, do you?

Hej! Nu har jag äntligen helg och lite tid över. Denna helg spenderas, eller tillbringas :-) i Gävle. Det är skönt att inte resa hem till Hälsingland varje helg. Även om jag självklart saknar alla hemma, speciellt mina systrar. Nästa helg ska jag till Stockholm. På fredagen den 4:de är det ett möte i stan, på lördagen Women Will Win där jag ska jobba med Natasha och hjälpa till, och på lördagkvällen ska jag, Maja och Karro vara i Karros torp aka. strandvilla. Vi ska diskutera kring lite basic Samhälle A i och med att både jag och Karolina pluggar det nu. Efter det blir det nog sällskapsspel eller något lugnt. Jag ser verkligen fram emot nästa helg!
- Och skolan går bra?
Skolan går utmärkt, allt är som handen i handsken för mig. Min klass är fin, eller rent utav vacker om jag får vara sån. Och det får jag. Alla brinner för något och alla är omtänksamma, dessa två ihop är en fantabolous kombination. Jag skulle säga att vi är ett härligt gäng medvetna, unga, vuxna individer som kommer att uträtta stordåd. Var och en på ett eller annat sätt. Något jag tror att jag kommer att hitta i min klass är förståelse. Förståelse för den jag är och hur jag tänker, Hihi.
Nu över till lite mer praktiska roliga detaljer om min klass. Vi hade en tävling andra dagen då vi skulle byta till oss något så dyrt som möjligt med en penna som utgångsläge. Min grupp som bestod av jag, Ellen, Lovisa och Mina avancerade bara till en peace-pin medan de andra grupperna hade allt från ett dyrt diamantsmycke till en fisk. Fisken döptes till HUM-HUM och nu har vi även ett schema över vilka som ska sköta honom vecka till vecka. Namnet fick han från namnet på klassen som är HUM1 precis som i Humaniora, och därför tycker jag att vi borde köpa en tjej till HUM-HUM, Maniora. Men det återkommer jag självklart till senare. Andra roliga saker med min klass är att vi ska starta en tradition om att ha temafester varannan månad. Teman som vi kommer ha är allt från Antiken till Förintelsen och 1800-tal. Alla verkade vara entusiastiska till idén.
Det här kommer att bli så AWESOME!
See you!
Tittar bara in för att säga hej.
Hej!
we are not as divided as our politics suggests

Dagens lärdom: "Ibland så måste man lyfta blicken, få perspektiv på saker och ting och inse att det finns något större." - Talagnes, 16 år som gillar att leka med Photoshop.
Alla mina meningar börjar med jag i dag. Eftersom ni sökt er hit för att läsa om just mig så håller jag mig bäst till ämnet genom detta system.
Jag har haft en intressant dag. Jag är öppen för förhandling. Jag skriver klart mitt första kapitel i en bok om Yassir. Jag har druckit kaffe. Jag ger inte upp. Jag ser fram emot att lära mig ryska. Jag är större än allt. Jag saknar mamma och ska ringa henne i morgon. Jag har cyklat genom en mörk, men upplyst stad. Jag har saknat Sofia, oroat mig för Annika och villat bort mig i Boulongern. Jag har tvivlat på min omvärld. Jag har hittat potential i min omvärld. Jag hoppas och tror. Jag utvecklas och är snart en mogen, rakryggad liberal. Jag inser att det är en lång väg kvar. Jag är lite hungrig. Jag ska sova nu.
Jag har funnit hopp i orden;
"We know the battle ahead will be long, but always remember that no matter what obstacles stand in our way, nothing can stand in the way of the power of millions of voices calling for change."
Kul att ni läser min tramsiga blogg. Det är hedrande.
I've grown

Idag är en stor dag. Jag börjar i skolan. Nu kör vi.
Dagens outfit:
klänning, second hand
väska, second hand
tights som ni inte ser, Bik book
Jag känner mig lite som Obama i den här filmen. Men mindre.
Just wanna say thank you.
På måndag börjar jag spetsutbildningen i humaniora med min superklass! Då får ni följa mitt liv och min skolgång lite tätare.
Kram,
Talagnes
Work, work, work.
Heya'll.
Talagnes är workaholic och tänker inte spilla mer tid på att skriva om sig själv. Hon har skapat en ny blogg. www.fapech.blogg.se Den kommer att handla om rasism, xenofobi, nazism, vitmaktrörelser, Sverigedemokraterna.. Ja ni vet allt det där som jag verkligen är intresserad av att granska. Jag finner det som mer relevant än att fördjupa sig i huruvida jag åt ost- eller skinkmacka till frukost.
Fapech är Fridas, Agnes, Pers, Eriks, Calles och Hjaltes blogg. Och våra tankar och mästerverk kommer härmed att finnas där, ingen annan stans. Jag håller på och jobbar på designen, just nu är det rosa och textsnitten är inte alls i symbios. Men det kommer, lugn ba' lugn.
Och för er som undrar varför ni är borttagna från min fejja. Svar: Jag gillar Facebook för mycket och vet liksom int va lagom betyd. Ja ha liksom int tid längre. = "Det är inte er det är fel på - det är jag".. Adda mig på msn i stället. Jag och msn har ett mycket mer balanserat förhållande. limeonline@hotmail.com it is.
Så, nu ska jag till Sara, men först skriva klart en text om kulturkrockar, för stark soppa och Benazir Bhutto..
som sagt. Ses på Fapech - min nya lekstuga!
Talagnes är workaholic och tänker inte spilla mer tid på att skriva om sig själv. Hon har skapat en ny blogg. www.fapech.blogg.se Den kommer att handla om rasism, xenofobi, nazism, vitmaktrörelser, Sverigedemokraterna.. Ja ni vet allt det där som jag verkligen är intresserad av att granska. Jag finner det som mer relevant än att fördjupa sig i huruvida jag åt ost- eller skinkmacka till frukost.
Fapech är Fridas, Agnes, Pers, Eriks, Calles och Hjaltes blogg. Och våra tankar och mästerverk kommer härmed att finnas där, ingen annan stans. Jag håller på och jobbar på designen, just nu är det rosa och textsnitten är inte alls i symbios. Men det kommer, lugn ba' lugn.
Och för er som undrar varför ni är borttagna från min fejja. Svar: Jag gillar Facebook för mycket och vet liksom int va lagom betyd. Ja ha liksom int tid längre. = "Det är inte er det är fel på - det är jag".. Adda mig på msn i stället. Jag och msn har ett mycket mer balanserat förhållande. limeonline@hotmail.com it is.
Så, nu ska jag till Sara, men först skriva klart en text om kulturkrockar, för stark soppa och Benazir Bhutto..
som sagt. Ses på Fapech - min nya lekstuga!
Blågula dammsugare

Kära vänner, nu är jag borta ett tag. Det kan vara bra. Ni får inte ha öppet mål att stalka mig som vilka blågula dammsugare som helst. Uscha.
Pussochkram
Write it down.
1. Ok, enter your pictures folder and choose picture number 6 and tell the readers about it

Det här är Somalilands flagga.
2. Write down 6 things you love
1. politik
2. mina systrar
3. research
4. havet
5. ärlighet
6. drömmar
3. Write down 6 bad habits
1. Jag biter på naglarna.
2. Dålig hållning.
3. Jag har en tendens att vara riktigt, riktigt odisciplinerad.
4. Jag har svårt att vara på samma ställe för länge.
5. Jag förstår inte vad som är lagom.
6. Jag är en tidsoptimist med ganska dålig framförhållning.
4. Write down 6 dreams you have
1. Att kunna hålla långa tal med samma grymma retorik som Barack Obama eller Olof Palme.
2. Att gå ut gymnasiet med höga betyg, men samtidigt ha kvar lusten att plugga.
3. Att lyckas inom politiken eller journalistiken.
4. Att förminska lidandet i Sverige.
5. Att köpa en fin tvåa på Kungsholmen.
5. Write down 6 different jobs you'd like to have
1. Politiker
2. Journalist
3. Politiker
4. Journalist
5. Politiker
6. Journalist

Det här är Somalilands flagga.
2. Write down 6 things you love
1. politik
2. mina systrar
3. research
4. havet
5. ärlighet
6. drömmar
3. Write down 6 bad habits
1. Jag biter på naglarna.
2. Dålig hållning.
3. Jag har en tendens att vara riktigt, riktigt odisciplinerad.
4. Jag har svårt att vara på samma ställe för länge.
5. Jag förstår inte vad som är lagom.
6. Jag är en tidsoptimist med ganska dålig framförhållning.
4. Write down 6 dreams you have
1. Att kunna hålla långa tal med samma grymma retorik som Barack Obama eller Olof Palme.
2. Att gå ut gymnasiet med höga betyg, men samtidigt ha kvar lusten att plugga.
3. Att lyckas inom politiken eller journalistiken.
4. Att förminska lidandet i Sverige.
5. Att köpa en fin tvåa på Kungsholmen.
5. Write down 6 different jobs you'd like to have
1. Politiker
2. Journalist
3. Politiker
4. Journalist
5. Politiker
6. Journalist
I just love her!


bilderna är tagna av den eminente fotografen Sebastian Söderström!
What can I say? She is freakin amazing. No doubt about it.

