Schema
bild: Jag tog den i höstas i Gävle. Den lilla vita texten är ett utdrag ur en Laleh-text.
"I know I won't admit it, and I don't wanna say it. But I still look for you in the park on my way home. Each day."
MÅNDAG: skoldag, prov
TISDAG: sista franskalektionen, ostprovning på hemkunskapen
ONSDAG: svenskaprov, SO-prov, NO-prov, sen åker jag till Gävle och träffar mormor och morfar
TORSDAG: träffar Cecilia någon gång mellan 10-13, eventuellt större delen av tiden.
FREDAG: träffar Sofia efter fyra
LÖRDAG: åker till Stockholm över dagen, möte med Remona som är min blivande chef på mitt sommarjobb, eventuellt nationaldagsfirade med Ungdom Mot Rasism en snabbis.
SÖNDAG: umgås med mormor och morfar och åker hem kring 16-tiden
Det blir nog en bra vecka det här! Nu kör vi.
Picknick/promenad á la Brändbo
med en so called "dagens outfit" bestående av H&M-kjol och en tröja som Angelica tryckt med screen + en väska som jag också fått av A.
och mina vita converse.
Lillasyster, Ella "Bella" Schröder
som drack saft
_________________________________________________________________________________
Soliga hälsningar från Agnes, som tycker att Lalehs nya video till låten "Big City Love" vore mycket finare om hon hade något rött på sig istället för blått. Jag älskar Laleh. But, please, it's all about the feeling.
Veronica Maggio / Hudiksvall den trettionde maj.
Okej, i morgon kommer hon till Hudiksvall och spelar på en mini-festival. Och jag missar det. Jag gillar Veronica, men jag är osäker på huruvida jag föredrar att stanna hemma och och njuta av helgen eller att se henne. Jag gillar förvisso musiken väldigt mycket, men jag tycker hon verkar lite kall och osympatisk IRL. Den här låten är faktiskt jättebra och har ett kul, feministiskt budskap precis som jag vill ha det. Och, alla ni som ska dit, have fun! <3
Ha en bra helg allihopa, stay sober.
Ungkulturdagarna 2009
Maten var av varierad standard om man inte gillar sushi och helvegetariskt som jag ;).. Här var den dock supergod.
Killen som spelade piano i sömnen precis under redaktionshålan, om han ändå kunde spela rent...
Jag såg pjäsen "Jag är Axel von Fersen" med spejsiga Caroline Donath. Visst ser hon ut som om hon vore från en helt annan tidsepok?
Redaktionshålan där vi sov och jobbade. Hälften av dessa är plaskisar och hälften geelos.
Cecilia och jag blev buddies.
_______________________________________________________________________
Jag har upptäckt att nästan halva 2009 har passerat. Det är lite läskigt, jag menar hur många krönikor har jag skrivit? Hur många böcker har jag läst? Hur mycket matte har jag pluggat?! Rien. Därför har jag börjat analysera positiva händelser från året. Dessa bilder är tagna av diverse plaskisar och kommer från ungkulturdagarna 2009 i februari. Där såg vi Emil Jensen och Movits bland annat. Kalaset ägde rum på riksteatern i Hallunda och det känns som om det vore igår!
.
Jag klippte ihop lite bilder till en blandad SO- och bilduppgift på skolan, ämnet var krig. Ja, ni ser ju vad jag tycker.
Nu: Helg. Sova länge. Göra en planering för sommaren. Försöka fixa en artikel innan tisdag. Glasstest? Mors dag. Ekvationer. Boom boom pow. Skriva krönika om vänskap. Emma, om du läser detta så kommentera om du vill ses :).
Ursäkta?
________________________________________________________________________________________
Rannsakan
_____________________________________________________________
fem saker jag ogillar med mig själv/skäms över:
x att jag pratar för mycket
x att jag konstant analyserar kring vad andra människor tänker
x att jag ibland, istället för att gå och lägga mig, spenderar tid på att titta på Facebook och människors Twitter-uppdateringar.
x att det för mig är en både psykisk och fysisk omöjlighet att passa tider
saker jag gillar med mig själv:
x att jag är passionerad i det jag gör.
en annan sak som jag gillar:
x att skolan snart är överstökad, i alla fall fram tills hösten.. Men det ser jag ju fram emot! 
foto: Vickan
See you later homies.
06.55
Varje morgon går jag till bussen exakt klockan 06.55. Kring vårt hus är det fullt med skog, och så här såg det ut imorse. Förlåt om det är för mycket kontrast, men jag tycker om kontraster. Det ser lite ut som en saga.
Agnes Hedberg________________________________________________
Sommarjobbet
Goddagens allihopa! Nu brinner det i knutarna ska ni veta. Idag fick jag veta att jag ska ha dubbla 2,5 timmars pass på mitt sommarjobb (som är vid Upplands Bro) vid slutet av juli och början på augusti. Det är såklart jättebra då jag tjänar betydligt mera och lär mig mera. Jag ska vara en kursledare för kids som vill lära sig skriva och blogga vilket jag tror kommer vara en mycket bra erfarenhet inför gymnasiet. Jag fick jobbet genom www.plaskis.se som är en grym webtidning skriven av ungdomar för ungdomar. Jag kommer bo i Täby hos min vän Cecilias familj, hennes rum blir ledigt då hon rycker in i lumpen en dag före jag kommer.. Perfekt timing förutom att jag missar henne :/... Men, jag ser fram emot detta otroligt mycket och det blir skönt att jag får två onsdagar fria så jag kan umgås med lite polare i Stockholm eller bara ta det lugnt och utforska stan!
Berätta om ni ska jobba i sommar och isåfall med vad?
Kompromissa för ökad jämställdhet?
pics: flickr
_________________________________________________________________
Idag pratade vi om fattigdom på SO:n. Trots att det var första lektionen för dagen och jag kunde somna vilken sekund som helst så kommer jag ihåg vartenda ord läraren skrev på tavlan. Först avhandlade vi ämnen som relativ och absolut fattigdom.
*Ett exempel på relativ fattigdom, är om en medelklassfamilj flyttar till ett nytt bostadsområde. Låt oss säga att svenska staten mot förmodan infört drastiska reformer för bostadspolitiken och att de har börjat bygga hyresrätter kring områden vid bratiga Djursholm. När medelklasskidsen tids nog börjar skolan kommer de med största sannolikhet bli betraktade som fattiga och vänstervridna av sina mer priviligierade klasskamrater. Det är relativ fattigdom när man har mindre än dom andra.
* Absolut fattigdom däremot, handlar om liv och död. Den absoluta fattigdomen existerar i princip inte i Sverige, utan bara i utvecklingsländer. En mer exakt på beskrivning på absolut fattigdom är om man bara har mellan sju och åtta kronor att leva på om dagen.
Vi gick igenom ganska mycket på tavlan. En sak av det Madde (vår SO-lärare) sa som gav mig en stor tankeställare var att om det vore samma levnadsstandard för alla här i världen så skulle vi inte ha det lika bra här i Sverige. Min lärare frågade oss ifall vi var beredda att kompromissa med vår egen levnadsstandard för att jämna ut klassklyftorna och utrota hungern i Afrika.
Några i min klass svarade ja utan att tveka, medan jag som tenderar till att vrida och vända på saker inte riktigt kunde släppa ämnet. Visst vill vi utrota svälten, det är ju självklart. Levnadsstandarden ska vara så hög som möjligt och målet är ju att människor ska må bra. Men om vi stiftade lagar om att det skulle vara samma inkomst, lön etc. för alla, hur skulle det sluta? Hur många skulle känna drivkraft att jobba? Jag tror att hela världen skulle bli ett utvecklingsland på nytt. Om ingen jobbar hårt för att föra världen framåt så blir saker och ting meningslöst till slut. Jag tycker utbildningen är viktigare än pengarna i sig. Skolan är vår största klasskrossare. Men, man kan ju så klart inte bortse från att man behöver mat och det bör vi i västvärlden stötta med, mer än vad vi gör. Vi måste åstadkomma förändringen, det är vårt ansvar. Det enda som krävs är att vi gör det på rätt sätt annars kommer det inte hålla på lång sikt.
/ Agnes J. Hedberg, som lyssnar på en mycket representativ låt för den värld vi lever i.
Redovisningar hit och dit
Inatt så gjorde jag en film till SO-redovisningen imorgon. Jag tycker den är rätt pedagogisk och enkel. Håller ni med mig? Jag gillar att klippa film.
A part of me
__________________________________________________________________
none of these pictures are mine or taken by me
Videoblogg
Somliga anser att man måste videoblogga för att vara en riktig bloggare, jag tror inte jag håller med. Det var i alla fall en hälsning till er alla från mig! Ta hand om er där ute!
"Man vill ju inte vara en sell-out"
Jag vet, det har varit mycket klipp på senaste tiden. Men jag tyckte att det här verkligen var hysteriskt roligt!
The anti-social Agnes
Hej allihopa. Just nu så är jag inte så social och vill egentligen inte berätta om vad jag gör till vardags. Det är inte ett dugg relevant. Jag har ingen drive till att blogga utan återkommer antagligen med mer personliga texter till veckan. From now on it's all about politics for a while. Det är ju trots allt val om mindre än en månad och det är verkligen intressanta frågor toppkandidaterna debatterar! Jag önskar jag hade varit i Stockholm och kunde varit med och kampanja för Cecilia Wikström.
____________________________________________________________________________
Jag tycker att SD verkar ovanligt trötta, numera är det Piratpartiet som är uppstickarna. Jag vill dock poängtera att det är ett demokratiskt parti till skillnad från Sverigedemokraterna. Deras kampanj verkar väldigt slapp. Tacka vettja Gudrun.
Belinda Olsson tar över debatt
Jag var ett hängivet fan av henne för några år sedan. Jag skickade till och med ett jättefina handskrivna brev till henne i hopp om svar, men svaren kom aldrig. Dyrkandet avtog därför med tiden och jag fann nya idoler, idoler såsom Hanna Fridén till exempel. Jag tror Belinda passar bra som debattledare. Problemet med att männen alltid äger ordet blir kanske inte fullt lika närvarande om en medveten feminist som Belinda håller i det hela. Men vi får väl se.
Foto: Emma Wallte
BAD UPDATE
Hello. Nu är jag tillbaka i bloggsfären från en stunds vila. Igår somnade jag mitt under partiledardebatten på SVT:s Agenda. Allt ensidigt höger VS. vänster-gnabb om jobb och skatter gjorde mig rätt sömnig. Jag vaknade först någonstans vid halv åtta på kvällen. Min slutsats är att antingen så är jag snart sjuk eller så har jag någon slags sömnbrist som jag inte vet om själv. Idag blir det ingen summering av veckan, men vi kan gå igenom i korta drag.
_______________________________________________________________________
MÅNDAG: åker till Gävle, tar ledigt från skolan i hopp om att träffa Cecilia Wikström. Träffar istället Angelica Palovaara.
TISDAG: åker hem från Gävle halv fem på morgonen, märker hur dåliga kommunikationerna är på landsbygden när jag inser att jag ändå inte kan komma fram till första lektionen kvart över åtta. Väl hemma äter jag god, festlig mat med mormor och familjen.
ONSDAG: den enda riktiga skoldagen den här veckan med allt vad det innebär
TORSDAG: jag sover bort torsdagen
FREDAG: idag får jag förhoppningsvis kampanjmaterialet, sen måste jag plugga.. verkligen! Gaah..
betyg på den här veckan: 2/5
Man kan ju säga så här, jag längtar tills jag är klar med kapitlet Friggesund.
Agnes + författare= ?
Jag har många planer som ni kanske märkt, både på långsikt och inom närmaste framtiden. En utmaning jag skulle gilla är att skriva en ungdomsroman. Mitt mål just nu är att lära mig rutin i mitt skrivande och det hjälper bloggen till med. Bloggen, krönikorna, intervjuerna och reportagen är min övning. En text jag fingrat på de senaste veckorna är den här. Den är inte välarbetad, men den ligger mig varmt om hjärtat och är till viss del självupplevd. Jag ger er en kort bit av den som ett smakprov. Ni skall dock veta att mycket av det jag refererar till i mitt skrivande ofta är historier berättade från vänner.. allt är inte jättepersonligt.
Here it goes.
_____________________________________________________________________
"Musiken flyter på som ett avlägset brus och när jag väntar i trappuppgången så hör jag basen som får väggarna att vibrera. Dunkandet avslöjar takten till det spel som snart skall börja. När jag dras mot en värld som kanske är alltför främmande min egen börjar magkänslan tvivla.
Är jag ett utvalt offer och byte för vilda vargar, tänker de jaga och förändra mig? Har jag blivit en i mängden och förloras i normaliteternas innötna tankemönster. Går jag på normernas stig och inte längre på min egen?
Ärligt talat så har jag ingen aning. Minuterna går och ingen svarar. Ingen öppnar dörren.
Klockan är halv elva och jag iklädd svart t-shirt med häftigt tryck, blåjeans och gympadojor. Scenen jag är placerad i påminner om en amerikansk tonårskomedi. Den enda skillnaden är att det fattas en olycklig tjej och heroisk pojkvän som löser allt på slutet. När jag står där malplacé och osäker ringer jag på dörrklockan en andra gång. Någon öppnar, pulsen stiger. Jag möts av en unken stank av cigarettrök, men skiner upp när jag ser Alexandra, födelsedagsbarnet i dörröppningen. Hjärtat dunkar hårt och jag kippar efter luften i den trånga hallen som är kvav. Varför är jag så nervös? Jag hänger av min kappa på en krok i hallen och börjar utforska jaktmarkerna. Väl insläppt i möts jag av granskande, men vänliga ansikten som noggrannt studerar mig. Martin, snubben som äger lägenheten räcker fram sin hand. Jag tar den, skakar och ler försiktigt. Vi kallsnackar, stämningen luckras upp. Sen möts jag av den obligatoriska frågan.
- Du dricker inte va?, Frågar han, blickar mot bålen och ler sådär så det pirrar i magen.
- Nej, jag är nykterist., Säger jag artigt, men bestämt.
Jag vandrar vidare bland djungeln av rovdjur. I vardagsrummet har festen redan fått sitt sanna ansikte. Bålen gjort på fruktsoda och häxblandning får människor som i nyktert tillstånd skulle sagt nej att säga ja. Jag smuttar på fruktsodan utan berusande gift och iakktar spelets gång. Ett gäng fulla 80-talister sjunger "Tainted Love", rösterna är skärande, men fulla av inlevelse. Min blick vandrar genom rummet. Jag ser en svartklädd kille sitta ensam i ett hörn. Och med stjärnor under ögonen fångar han upp min uppmärksamhet när han blåser upp ballonger för att sedan sticka hål på dem. Typiskt. Jag håller för öronen, monstret tinnitus tycks hotfullt krypa sig allt närmre. Jag vandrar ut till köket. Ännu har ingen dricka spillts, ännu finns det kvar av bålen."
"Harry Potter är trött på er, räckte det inte med Voldemort?"
Igår när vi var på promenaden hittade jag hemsk, nazistisk propaganda.
DEBATT: Är spetsutbilningar ett hot mot demokratin i skolan?
Under hela min skoltid har jag stött på förtryck. Jag är för duktig helt enkelt, någonting måste ju vara fel. Och när man väljer att plugga så är man galen, ställer du oväntade frågor och vill komma vidare, då provocerar du och "tror att du är smartare än den vuxne"(strängt förbjudet och det finns ju knappast lärare med pondus nog att bli rättade). Jag vet att jag inte är ensam, det finns alltför många i min ålder som också upplever förtryck i skolan. Det räcker tydligen inte med att man föraktas av klasskamrater för att man får högre poäng på proven. Nej, nu ska de hämma vår utveckling och vårt egna tempo, förstöra vår studiemotivation och vår utveckling. De förstör vår framtid, och istället för att uppmuntras så trycks vi ner.
En gång fick jag en utskällning av min engelska-lärare för att jag rättat något hon skrivit fel på tavlan. Läraren blev rasande, vände sig mot mig med illrött ansikte och skrek,
- Tror du att du är smartare än mig?, sen skrattade hon och raljerade om hur duktig jag trodde att jag var. Hon klargjorde hur fel jag hade., några klasskamrater viskade. De sade,
- Nu är det ombytta roller, haha. Vi får annars alltid skulden.
När lektionen tagit slut och alla andra hade gått, förutom hon och jag, då gick jag till hennes kateder med bestämda steg.
- Har du något problem med mig personligen så kan du berätta det nu.
- Jag försöker behandla alla elever lika, vara lika sträng mot alla och så. Därför är jag extra vaksam när ni gör något, så de ser att jag skäller på er lika mycket. Jag är ju bara människa och vill vara rättvis., sa hon i hopp om att jag skulle förstå.
Jag ställer mig frågan som många andra tidigare ställt,
- varför får man inte vara duktig på de teoretiska ämnena utan bara på musik och idrott? Förtjänar inte vi också lite uppmärksamhet? Varför ska smartare elever få sitta och rulla tummarna i klassrummet av jämlikhetsskäl? Är DET jämlikhet och samma villkor för alla?
Vi har alla olika, unika kvalitéer, det betyder också att vi har olika behov. Att enbart hjälpa de som behöver stöd att få godkänt och ignorera de elever som vill nå MVG och högre är vidrigt. Det är inte att se över individens behov. Det är socialdemokratin som skapat den svenska skolans alla mörka vrår, men mitt i allt deras prat om jämlikhet verkar de ha glömt bort att vi människor är olika. Att vi inte är och kommer aldrig att bli en homogen massa.
//Agnes, som hellre kollar på debatt än ser långsamma "en lanthandel i Provence" med franskaklassen som käkar chokladmuffins.
A.Palovaara alias "24HourArtyPeople" hamnade i bloggen mot sin vilja.
God kväll.
Nu är jag i Gävle, och ingenting blev idag som tänkt eller planerat. Det blev kanske bättre. Jag skulle ha träffat en känd politiker som jag beundrar, men hon hamnade i debatt mot F!:s Gudrun Schyman i en annan närliggande stad. Istället träffade jag Angelica, en jättefin vän som råkade ha ledigt samma dag som jag och sovplats i sin retroinredda lägenhet! Hon stekte goda kycklingburgare med rödlök, sen såg vi en film, "The Mission" och gick en promenad inne i stan med hennes vän Andreas. Vi mötte tusentals kvinnor som sprang joggingrundan och ockuperade stadens alla hörn där vi minst anade det. Madonna dunkade högt från högtalarna, och Malena Ernman så klart! Angelica blev vettskrämd för hon tyckte östrogennivån var för hög. Jag tyckte att vägen till pizzerian blev alldeles för lång med alla omvägar vi tvingades ta. Jag hamnade till slut hemma i Angelicas vinröda soffa med en Versuvio i knät. Det var allt från mig. Nu tycker jag ni ska checka in två av hennes alster.
ta hand om er showbizkittens
// Agnes
Det enda jag har att säga till er alla bloggkåta mongos: Människan gör sig bäst på bild
(inte jag då).Peace out.
Ps.för beställningar av min popart kontakta mig : angelicapalovaara@hotmail.com Ds.
Angelica Palovaaara
Det går aldrig att vara neutral mellan att agera eller att blicka bort
Det får vara dagens mening. Varje val du gör får en konsekvens och därför ska jag jobba för en god framförhållning idag. Jag ska plugga alltså, sen ska jag städa iordning tills mamma och mormor kommer ikväll och ha skype-möte med resten av mediagruppen.
Vi hörs imorgon!
Tills dess hänvisar jag er till en gammal favorit, Lilla Waynan. Synd bara att han är portad från Sverige av regeringen.
Kusinen har skaffat en blogg
http://jojjosbekannelser.blogg.se/
nu ska jag knarka cola så jag orkar hålla mig uppe och se om Malena kommer på tjugonde eller tjugoförsta plats. Armenien får min tolva.
Musiktips
CHECK IT OUT!
Agnes J Hedberg
____________________________________________________________________________
'We used to be friends - The dandy warhols - detta är soundtracket till min favoritserie Veronica Mars. Låten håller verkligen i ur och skur! Ett annat plus är att alla kan relatera till texten som är ganska roligt faktiskt.
Fuck you very much - Lily Allen - pop precis som jag vill ha den. Pianot påminner om Miss Li på Winnerbäcks-konserten i somras.
'Pengar - Maskinen - Maskinens högsta topp för det här kan de inte maxa igen. Genialiskt. Jag tror det är deras inlägg i debatten om prostitution. Det är deras sätt att förlöjliga de som förespråkar människohandel.
' Big city love - Laleh - mysig och fin. Den här kan man lyssna på när man ska sova.
' Prom queen - Lil wayne - Det låter skönt när Korn lirar i bakgrunden.
' Single ladies - Beyonce för att den är bra och väldigt pepp!
man måste inte vara skärpt hela tiden
Jag åt nyss kycklingsallad, och i sann blogganda fotograferade jag ju självklart den. Hur blev resultatet? Det blev inte så skarpa bilder - dem blev rent ut sagt oskarpa. Varför måste man vara så skärpt om man ska få vara med egentligen? Jag tycker att man ska få vara lite suddig och ändå kunna vara med i min blogg. Det är ju så vi ser också. Vi kanske måste gnugga oss i ögonen för att något hamnat där i eller så är vi så gamla att de är slitna och vi behöver glasögon. Nej, här får alla vara med.
____________________________________________________________________________
nu testar vi oskarp kycklingsallad
och den mellanskarpa som inte sticker ut alls, vi ser den ofta på kissies blogg
och den allra mest skärpta varianten som antagligen skulle vara avgångstalare i sin klass på Oxford eller Yale
Mode, inspiration och stil
_________________________________________________________________________
Först ut är Lily från London i två färgstarka kreationer. Jag älskar hennes musik och stil - det är schyssta iakttagelser från livet hon gör!
And M.I.A from Sri Lanka
Men vi får inte glömma brudarna i Those Dancing Days från Nacka utanför Stockholm som för övrigt helst shoppar på Wardrobe vid Slussen. Kul för dem.
________________________________________________________________________
C'est tout pour moi.
Au revoir mon amies!
Summering av vecka tjugo
DETTA ÄR EN SUPERBRA SNABBCHECK OM DU VILL VETA VAD FAN JAG SYSSLADE MED VECKA TJUGO
____________________________________________________________________________________________
I måndags publicerades intervjun med Locash, äntligen!! Vi hade även en tema-dag på skolan där man fick boxas och lära sig att försvara sig på rätt sätt. Det var givande att skrika nej typ trehundraelva gånger.
Tisdagen började med ett riktigt långt nationellt prov i biologi. Jag somnade nästan och stirrade mig blind i tyget på min väska. Det blev lite intressantare längre fram på dagen när jag läste på plaskisforumet om ett eventuellt sommarjobb.
På skolan var det mycket häng med Frida och Sara
När jag kom hem på kvällarna skrev jag post-its, pratade i telefon och tyckte jag var bäst.
Allt var som vanligt alltså.
regnbågsfärger på post-its
och inspirerades av feministisk propanganda
som resulterade i två teckningar på bilden som jag tog med mig hem på torsdagen.
Igår fick jag ett sommarjobb som någon slags bloggcoach och kursledare i att skriva för kids. WOHOO, det låter lovande.
sen hade vi kamerakrig som vanligt
Jag har för det mesta sett fram emot mitt möte nästa vecka med Cecilia Wikström. Hon är mest som känd politiker och toppkandidat inför EU-valet!! Vi hade chattat lite på fejjan sen stötte vi på varandra av en ren slump utanför riksdagshuset och bokade in ett möte i Gävle. Så här ser hon ut på min anslagstavla.
Jag ska kampanja lite åt henne genom att klistra upp
VECKANS SCHYSSTASTE: är underbara Cecilia Wemgård som lånar ut sitt rum till mig gratis när jag ska sommarjobba och hon rycker in i lumpen!
Veckan är ju trots allt inte slut än. Mormor kommer på söndagen, jippie! Sen har vi ett Skype-möte med UMR, det ska bli kul att SE er allihopa! Under helgen tänkte jag förhoppningsvis läsa, plugga matte och umgås med familjen. Ikväll ska jag dra liv i en fotoblogg åt Frida.
Puss och kram allihopa
name the pet
Name the pet är aktuell med diverse poplåtar och har spelats flitigt på ZTV. Jag älskar hennes dansmusik och ska intervjua henne inom närmaste framtiden, så det så.
Tjejen bakom soundet heter Hanna Brantén och kommer från Gävle precis som jag. Förresten så hänger hon mycket på fiket "Svart Kaffe" på Södermannagatan har jag sett xD..
_______________________________
Imorgon har jag redovisning i SO om krigsslutet! Hela SO-betyget hänger på vad jag säger där framme inför klassen, men det kommer gå bra!
Nighty night
Ge kidsen vad de vill ha!
Läste för någon timme sedan kvällens godnattsaga för Ella, så här såg bokomslaget ut. Bella fick välja bland hundratals böcker (skulle jag tro) och väljer denna?! Och inte nog med det, hon får ju självklart välja vilken saga vi ska läsa i boken också. Då väljer hon den här...
"Spökhuset
Flossy var säker på att en elak häxa hade flyttat in i Spökhuset. "Hon kommer ut på kvällarna", sa Flossy till sin lillasyster. Men häxan kom aldrig ut. Nästa dag tog mamma med dem båda för att hälsa på Spökhusets nya ägare. Det visade sig att hon var en kändis från TV!"
_______________________________________________________________
Det var en kort och innehållsrik liten historia om Flossy som är katten längst ner till vänster på bilden. Vissa kanske ser det här som en fängslande berättelse hämtad från ett gripande parti i kissens liv. Någon kanske anser att det här är nödvändig information och en del av vårt kulturarv. "Spökhuset" handlae om två katter som trodde de hade en häxa till granne, sen visade det sig att det var en kändis från TV.. WOHO.
Jag tycker att själva industrin för barnböcker är slapp och att allt som produceras för barn är lättuggat och osmakligt precis som en cheeseburgare med extra saltgurka och ketchupen utbytt mot senap. Om kidsen får välja så tar dem det som har flest färger på framsidan. Why not, bara de är nöjda är jag lycklig. Det känns passé med Strindbergs "Röda rummet" för våra 4-åringar, men de borde i alla fall vara något slags språkkrav i såna här... uhm.. kompositioner.
Agnes Hedberg__________
Sarah "Yume" Nordh
Voici mon amie. Elle s'appelle Sarah "yume" Nordh. Elle est gentille et belle! Elle est super!!!
Lire son blog á http://www.yuniku.blogg.se/
Elle est une vraiment talentueux photographique et l'artiste.
Au revoir tout le monde!
Sara gästbloggar
Hellü eveRy0n3. Sara gästbloggar. Idag har det inte hänt något särskilt, alla är sura.. (: Menmen! Längtar inte tills i morgon. Redovisning i bilden.. Hatar att stå framför folk, särskilt folk som ska vara allmänt sura & uppkäftiga. Det är jättejobbigt! Känslan av att någon tittar på en, granskar och verkligen letar felen gör mig galen! Nu ska vi sova i alla fall!! Ciao ciao.. (:
// Sawra
Bildredovisning om att blogga
Copyright: www.blondinbella.se
Idag redovisar vi på bilden om olika kreativa redskap. Jag valde att redovisa om min blogg från min blogg. Därav anledningen till detta inlägg.
1 .Gratissidor där du kan skapa en egen blogg
EGNA FAVORITER
http://www.folkbladet.nu/?cat=89 UNDERBARACLARA
http://moderniteter.devote.se/ MODERNITETER
http://iduberga.blogg.se/ IDUBERGA
POPULÄRA BLOGGAR
www.kenzas.se
http://www.blondinbella.se/
www.metrobloggen.se/fahrman
http://kissies.se/
HJÄLP MED BLOGG
http://www.designadinblogg.se
bloggvärldens mörka sida
Om att göra en polisanmälan
Jag känner många som blivit behandlade som trash. Flickor i min egen ålder som har blivit kränkta av lärare, vuxna, sin pojkvän eller någon annan de känner. Det började med ett brutalt övergrepp. Övergreppet paralyserade flickan som blev iskall i hela kroppen. När killen var färdig så lämnade han henne och när jag säger henne menar jag tiotusentals flickor för var 15 minut våldtas en flicka. Några få veckor senare får hon hotfulla mail och telefonsamtal från gärningsmannen i stil med,
- Berättar du för någon så slår jag ihjäl dig!
Hon visste att det var sant, han hade gjort det en gång och skulle inte tveka. Bara hon höll tyst så skulle hela mardrömmen gå över. Allt skulle bli som vanligt igen.
Våldtäkterna ökar och det farligaste stället för oss kvinnor är i det egna hemmet. Detta är bevisat med statistik.
- Varför anmäler ni inte?, undrar kanske någon.
- Är ni för rädda för att något ska hända igen?, jag vet själv inte svaret på den frågan. Även om polisens telefonkö var 27 minuter när min vän tog mod till sig och ringde, jag tror det spelar in lite. Ursäkta språket, men vem fan vill sitta och vänta i 27 minuter på att göra en anmälan? Jag skulle inte göra det i alla fall. Och om vi inte anmäler vad händer då? Det kanske sprids rykten om att du ljuger. För har du sagt att du blivit sexuellt utnyttjad eller liknande och det läcker ut i din bekantskapskrets, så får du räkna med att bli ifrågasatt. Du hade en för kort kjol eller gick alldeles för sakta. Du såg lätt ut att ta. Blondinbella hade tydligen för ansvarslösa föräldrar sa svenska medier när förstasidesnyheten var "Blondinbella utsatt för övergrepp - avbryter semestern". Men, jag tror faktiskt att de flesta får resa utomlands 3 månader innan sin artonårsdag. Till och med tidigare - jag skulle fått det. Mitt nya motto trots att jag aldrig blivit utsatt för sexuellt våld - tack och lov - är att.. Våldtar man mig då får man fan ta konsekvenserna. Och alla tjejer därute som inte vill gå till polisstationen, ta med er en bästa kompis eller något. Det är inte så farligt som man kan tro.
_________________________________________________________________________
Agnes J Hedberg______
Syster
Foto: Agnes Hedberg
Det här är min lilla syster. Hon heter Ella, men kallas Bella. Jag längtar tills tiden då jag kan skämma bort henne. När jag är rockstar(nej, förlåt politiker) och syns överallt på TV. För det är då man är lycklig om man syns på TV? Man kan inte vara framgångsrik och inte lycklig? Eller kanske lyckad ändå, utan att synas? Uhm..
Temadag och feministiskt självförsvar
Alla foton: Agnes J. Hedberg
Idag hade vi temadag på skolan, eller tjej-dag som lärarkåren kallar det. Allra första gången jag hörde ordet tjej-dag så fick jag kväljningar. Anledningen? Jo, jag kände mig rasande när jag fick veta att vi skulle delas upp efter kön. Jag trodde att idén med att ha en kill-dag och en tjej-dag var väldigt sterotypisk. Den passade inte in i min lilla feministiska bubbla. Visst är det stereotypiskt att dela in människor i fack grundade på yttre omständigheter, men temadagen överträffade faktiskt alla mina förväntningar. Den var jättekul!
Dagen började med att vi åt gemensam frukost på skolan. Sara och Frida åt mjukmackor med ost och gurka, jag åt knäcke- och mjukmackor med ägg och kaviar. Svennebanan, jag vet.
Därefter så spelade jag och Felicia (min fina vän i sjuan) pingis under matrasten. Eller rättare sagt, vi och killarna i 9:an spelade rundpingis tillsammans. Jag vann en gång av tre. Felicia och jag bokade in fredagen och bestämde att då ska jag eventuellt sova över hos henne. Jag känner mig så elak som stack till Stockholm på hennes födelsedag. Men ett avtalat möte är ett möte och det måste man acceptera. Nu är det i alla fall bestämt att vi ska umgås på fredag. Vi kanske till och med socialiserar på ungdomsgården även om jag skulle tippa på att det blir en lugn filmkväll. Jag som älskar film.
Det roligaste med temadagen var när vi fick prova på feministiskt självförsvar! En stencool tjej som hette Christin visade oss allt i från hur vi bäst skulle försvara oss till hur vi skulle gå och prata. Det finns lite bilder när jag övar lite punchs nedan.
- Det var verkligen skönt att bli av med lite energi och aggressioner! Vi hade så himla roligt!
Christin som för övrigt är verksam inom Ung Vänster såg ut så här ...
Hon är en grymt stark tjej bara så att ni vet.
_____________________________________________________________________
Det var nog allt från mig för nu ska jag plugga franska. Och förresten glöm inte att läsa intervjun med Locash som är publicerad på här---> http://plaskis.se/wp/2009/05/11/intervju-med-tobbe-kakan/#more-6595!
edit: cousins, uncles and aunts, I don't have the time to transfer everything I'm writing here into english.
Finaste Annika utmanade mig
Bild: lånad från Annikas blogg
__________________________________________________
1. Vad heter du? Agnes
2. Ett ord på fyra bokstäver: Aska
3. Flicknamn: Adele
4. Pojknamn: Alexander
5. Yrke: Advokat
6. Färg: Apelsingul
7. Klädesplagg: Alla gamla t-shirts
8. Mat: Asiatiskt
9. Sak i badrummet: Armband
10. Plats/stad: Adelaide
11. En orsak att vara sen: Att busschauffören skulle bli pappa så de var tvugna att hitta en ersättare. Ersättaren fick låna ut sin bil när den blivande pappan drog iväg till BB.
12. Något man skriker: Ah, my god!
13. Film: "A story of a Teenager" (såg den igår, den var den värsta film jag någonsin sett)
14. Något man dricker: Apelsinjuice
15. Band: Aerosmith
16. Djur: Afrikansk vildhund
17. Gatunamn: Armfeltsgatan
18. Bil: Audi
19. Låt: Ain't no sunshine
20. Aktivitet med fler än en deltagare: Augustipicknick i sensommarvärmen på rutig filt i Tantolunden.
_______________________________________________________
Nu utmanar jag Signe, Claudia, Yume, Cecilia och alla andra som vill!
Regler:
- Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem.
- Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
- Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
- Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
- Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar.
Lycka till!
Veckans favorit
Foto: Henrik Montgomery
Vissa människor tycker inte om att favorisera. Jag är inte en av dem. Jag älskar att hylla de få människor jag verkligen ser upp till för det känns bra. En av mina största förebilder heter Birgitta Ohlsson. Birgitta är stark och snygg feminist, sen är hon liberal också. Ja, liberaler har roligare. Birgitta inspirerar med sitt engagemang och är ett modigt tillskott i svensk jämställdhetspolitik sedan flera år tillbaka. Jag skulle helst se Birgitta som chef för UD eller liknande, eventuellt som statsminister inom några år. Birgitta är en av mina favoriter i riksdagen och får mig att till och med överväga medlemskap i Liberala Ungdomsförbundet. Även fast jag är en extrem individualist. Ja, ni fattar grejen! Birgitta är bäst! Joina hennes Facebook-grupp RÖTT KORT VATIKANEN!
Agnes J Hedberg___
breakfast club
Morning
Jag kom på en sak, nästan alla bloggare är förespråkare av fenomenet egoism. Jag ligger lite efter och ska bättra mig på den fronten. Så hör upp allihopa. Jag är en duktig, snygg och begåvad tjej. Och jag skrev klart den förbannade intervjun igår. Jag tycker inte att den gör fantastiska Tobbe och Kakan rättvisa, men den är okej. Nu väntar nya projekt som till exempel att hålla ut de sista tjugo skoldagarna och att skriva en artikel om religion med min partner in crime, Rebax. Jag har också kommit på att jag aldrig kan eller kommer att bli en sådan som läser innan jag ska sova. Jag är uppe alldeles för länge och sover för lite för att det ska funka. Inatt sov jag mellan 0.38 och 05.10. Det räcker antagligen inte för min lilla ärthjärna. För att ändå hinna läsa trots att jag är i princip död när jag ska lägga mig varje dag så tar jag vara på tiden på bussen, matrasterna och så vidare.
Just nu läser jag en bok av en cool snubbe som fattat grejen att vi människor är lika trots eventuella olikheter.
Café String
copyright: www.Allakartor.se
copyright: flickr
Café String är mitt absoluta favoritcafé på Söder i Sthlm. Det var när jag skulle intervjua den hypade artisten Armand Mirpour som jag stötte på det för första gången. Eller det var i alla fall där vi hade bestämt att vi skulle mötas. Han ringer en kvart försenad till vårt möte och ber om att få träffas vid St. Eriksplan istället. Inget mig emot som går till Medborgarplatsens tunnelbanestation och åker över till andra sidan stan. På Vasastan slog vi oss ner vid ett randomcafé och snackade en massa crap. Intervjun kan ni läsa på www.plaskis.se om ni söker på Armand Mirpour.
picture from a consert with Armand copyright: www.lavaland.se
Nåväl, nog om Armand som för övrigt spelar på Södra Teater med Anna Maria Espinosa 14 Maj. Café String är nästan för pretentiöst. En gång såg jag Lykke Li dricka färskpressad apelsinjuice ur ett rosa sugrör och Unni Drougge och Bob Hansson fika - bara det! Senaste gången jag var där för 1,5 vecka sen käkade jag en lasagne som smakade dörrmatta. Trots det så är morotskakan bäst och Chaiet nästan lika bra som på "Svart Kaffe" hundra meter bort.
Ja, ni fattar? Är du någon, häng på Café String om inte så funkar Louie Louie runt hörnet nästan lika bra. Men bara om mjölken till teet är skummat och med karamellsmak. Sofo is the shit. Just for your information
Kind regards,
Talagnes
Greetings from space
Ibland får vi gäster, i dag till exempel. Helgen är slut om några timmar, jag också för den delen. Nu ska jag skriva på den här texten. Ni vet den jag snackar om med alla som råkar korsa min väg.
___________________________________________________________________
In english: Sometimes we are having guests, sometimes as in today. The weekend is over in a few hours, and that's probably when I am over too. And when I say over I mean sleeping. Now I'm gonna put some effort on this text. You know this text I'm taking about with every little fella that crosses my way.
EXTREMETIES
Tidig lördagkväll och migrän. Jag har min laptop Curt som enda sällskap och chattar med min faster Jay. Eller Jamelia Mohammed Farah som hon egentligen heter. Hon, vid sin dator i Brampton på andra sidan Atlanten. Tjugo minuter från storstaden Toronto och jag.. Agnes Joanna Hedberg också kallad Jay, eller AJ. Mitt i ingenstans. Hon frågar mig om kort hur jag mår. Hur det går i skolan och om mamma och mina systrar "is doing great". Det slår mig att vi lever i så olika världar. Men att vi ändå är så lika. Ytterligheter skapade av religion, pengar och kultur har gjort oss olika. Just idag kommer vi överrens. Vi håller tonen ytlig och pratar väder och vind. Imorgon kanske det slutar på ett helt annat sätt.
Jag drömmer om en morgondag utan ytterligheter.
______________________________________________________________
In english: Early saturday evening and migrane. My laptop called Curt is my only company and I'm chatting with my aunt Jay or Jamelia Mohammed Farah, that is her real name. She is in front of her computer in Brampton, on the other side of the Atlantic ocean, twenty minutes away from the big city called Toronto. I, Agnes Joanna Hedberg, also called Jay or AJ is in the middle of nowhere. She is asking me about how I am doing, how school is and if my mother and sisters are fine. It strikes me that the two worlds we are living in are so different from each other, but that we still are so much alike. Extremeties created by religions, culture and money have made us unequal. Today we are getting along. We are talking about the weather. The mood is shallow and the subjects never deep. Tomorrow it might end up in a different way. I'm dreaming about a tomorrow without extremeties.
Citronmuffins
______________________________________________
Först vispade jag 2 1/2 dl socker och två ägg. Därefter rev jag citronskal från en färsk citron
och tillsatte resten av de torra ingredienserna.
dessa var:
2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 kryddmått salt
sen blandade jag i 100 gram smält smör och rörde ihop det till en jämn smet
sen klickade jag upp smeten i formar på en plåt. 15 stycken formar alltså.
Jag fyllde varje form 3/4 innan jag skjutsade in dem i ugnen som var 200 grader varm.
sen väntade jag i 10 minuter då de gräddades i mitten av ugnen...
Visst ser de goda ut?
_________________________________________________________
LOCASH
Dessa sköna typer träffade jag för en dryg vecka sen. Vi möttes vid tunnelbanan på Telefonplan, sen avnjöt vi chokladbiskvier i varandras sällskap vid Konstfacks café. Mellan tuggorna snackade vi feminism, förortstereotyper och om hur det är att vara 16 år. Det var min i särklass bästa intervju hittills.
There's only one catch, I have to pull it down on paper. Och det är precis det jag ska göra, imorgon.
Tills dess att jag publicerar intervjun på plaskis.se på måndag så borde ni kolla in deras program som sänds tredje säsongen på ZTV.
Here it is http://www.playahead.se/ztv/ztv_program.aspx?programid=fad4ce9d-e173-4cb5-9a44-c24388c76aad
____________________________________________________________________________________
Detta är upphovsrättsskyddat material, inget av det jag skriver eller fotograferar får publiceras utan min tillåtelse
WALK
Sometimes I walk for hours and hours. Today was one on those days.
Noel, my dog and I were hunting for stones in the water. And I was wearing
my red Tretorn boots. Pretty lovely don't you think?
Bara döda fiskar flyter med strömmen
Jag sitter på bussen på väg hem från storstan, blickar ut genom fönstret och ser snön växa sig högre för varje mil norrut. The Jackson Five spelas på radion. Jag njuter av att snart få komma hem - hem till Gävleborg, hem till min lilla by, den som av vissa kallas "världens ände" och som består av elva hushåll och där Agnes bor.
Kontrasterna är skarpa mellan att fika på creddiga Södercaféer och att gå på en långpromenad i skogen. Hur man än vrider och vänder på det så är det nästan ingenting som slår känslan av att komma hem. Man behöver inte oroa sig över om man är exkluderad eller inkluderad i någon fashionabel grupp, eller om man ska hitta någon gemenskap i vilken det finns ett outtalat krav på att följa flockens konformism.
För att accepteras krävs det ju tyvärr ofta att man smälter in. Det finns ofta krav på att du ska se ut och bete dig på ett visst sätt. Om du inte väljer rätt outfit - ja, då kanske du får ägna dig åt att mata duvor i stadsparken under återstoden av ditt liv. De äter säkert med glädje upp fågelfröna och kanske skiter de även på dig när påsen är tom.
Människor i storstäder är ofta som pingviner - de följer de beslutsammaste och de flesta klär sig identiskt. Om du vill bära uniform - bli militär! De verkställer alla order och reflekterar aldrig över konsekvenserna.
Anpassning är inte bara dåligt. Du kan ju själv manipulera din omgivning med kläderna du tar på dig. Det är med kläderna som du skickar ut de allra första signalerna och avslöjar hemligheter om dig som person; vem du är, vad du sysslar med, vad du vill och ibland också var du kommer ifrån när du träffar en ny människa. I andra hand kommer ditt utseende, kroppsspråk och talspråk. Det är alltid roligt med lite skådespeleri, men glöm aldrig dig själv bara.
Jag tycker att det personliga, estetiska uttrycket är intressant - bejaka det! Kopiera aldrig andra. Var den som du verkligen är! Du behöver inte vara rebellisk för den sakens skull. Det är dina kläder som är det första intrycket av dig som du bjuder alla nya människor på. Men för all del, känn först efter om det är rätt för dig att exponera din personlighet genom dina kläder. Är du ointresserad av att klä dig för att signalera budskap och kanske är lite mer av den blyga typen så låt helt enkelt bli. Viktigaste är att du är dig själv! Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
________________________________________________________________
Detta är upphovsrättsskyddat material, dvs inget av det jag skriver får publiceras utan min tillåtelse
You won.
Okej, ni vinner. Nu har jag en blogg, igen.
Det vore roligt med kommententarer annars lägger jag ner detta. Man vill ju inte tala till döva öron.
